Jag tycker inte om att gråta, och absolut inte inför personer. Vem det nu än är !

Men igår när det var kvällsmys hos Mr T, började jag gråta, mitt framför honom.
Men hela jag blev en annan person, det var precis det som behövdes. Att han ska se, att jag verkligen är ledsen för vad som komma skall, trots min kalla fasad, där jag inte visar något. Där jag är stark, och vill hålla hoppet uppe.

Det lättade på trycket enormt. Nu gråter jag nog inte försen jag får en flaska i huvudet på jobbet en gång till.

Haha.

Kärlek.