Jag förstår inte.

Hur går man vidare när ens värld är upp och ner ?
Hur ska man orka följa med vardagen ?


Mannen i mitt liv du var, Kärleken du gav finns alltid kvar.
Du visste hur man var en pappa och morfar samtidigt.
Jag vill ha dig kvar, detta var alldeles förtidigt.


Jag Älskar Dig Morfar, Du är min ängel.
Men vem ska ta mitt parti när mamma och mormor hoppar på mig ? du backade alltid upp och sa ifrån.
Jag hoppas du vilar och mår bra, vakar över mig och dina.

Men hur gräver man sig upp, när man är överröst med det tyngsta ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0