Jag orkar inte rycka upp mig.
Inte just nu iaf. Inte alls, någonstans.
Jag vill bara ha hem min Tobias, usch, denna känsla har jag inte känt förut. Att bara vilja ha hem honom.
Jag hatar att säga det, jag måste visa att jag orkar och stöttar. Men idag faller jag lite.
Det kan bero på mycket, på mindre.
Jag önskar bara över allt annat att han var hemma. Min Älskade Tobias.
Det skaver i ögat att vara ensam, något fruktansvärt.
Nu ska jag försöka få lite sömn.
Jag vill bara ha hem min Tobias, usch, denna känsla har jag inte känt förut. Att bara vilja ha hem honom.
Jag hatar att säga det, jag måste visa att jag orkar och stöttar. Men idag faller jag lite.
Det kan bero på mycket, på mindre.
Jag önskar bara över allt annat att han var hemma. Min Älskade Tobias.
Det skaver i ögat att vara ensam, något fruktansvärt.
Nu ska jag försöka få lite sömn.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Du kommer vänja dig vid att ha ett distansförhållande, det blir lättare med tiden. Ibland är det skönt att få längta efter sin pojkvän, då uppskattar man varandra mer tycker jag..
Jag och min pojkvän har pendlat till varandra varje helg i 1½ år nu (förutom på sommarloven)och vi har fler år av pendlande till varandra framför oss, det går hur bra som helst trots att man är helt ensam och inte ens har familjen nära på vardagarna =P.
Kämpa på bara =)
Postat av: Amanda
förstår dig, du borde vara lite nervös!! =)
Trackback
