Fick en kommentar för ett tag sen angående min vän Isabella. varför jag aldrig nämner henne längre.

Svaret var svårt att finna snyggt, men när vänner utger sig för något, och senare visar sig vara något annat, vet vi alla att det inte är roligt, någonstans, alls.

Att Isabella har gjort fel, vet hon mycket väl. och Hon vågar inte ens hälsa på mig. Inte ens när man spänner ögonen i henne, i en kvart på krogen.

Tobias sa senast till mig i helgen, när ska du och Issa bli vänner igen då?
Ni är ovänner ett tag, sen är ni oskiljaktiga igen.

Denna gången har vi varit ifrån varandra länge, det längsta jag kan minnas. Det blir nog aldrig något igen... för...

...Jag brinner för vänner med ambitioner i livet, med vilja och självförtroende.

Många vänner har visat sig vara på senaste tiden, något de inte alls har utgett sig för att vara. Någonstans, alls.
Det är tråkigt att människor inte kan vara sig själva, leva fullt ut på det, och vara nöjda med sig själva.

Love.