Vem skulle ställa upp en lördags kväll?
Låna sin mammas bil, för att den är större, sätta sig i bilen och köra upp till Växjö.
Hämta en nerdrogad Victoria på morfin för smärtan. Ta hand om mig, öppna dörrar, lyfta mig om så behövdes.
Vem hade somnat vid min sida, för att nästa morgon vakna och bara sätta sig i bilen in till akuten igen?

Det är inte många som skulle. Men DU gjorde. Hela mitt hjärta värmdes, när ditt sms skickades.
Ska jag köra upp och hämta dig ?

Att jag har en sådan fantastisk vän, som finns där utan några svängningar, funderingar. Bara gör det, utan att ens tänka. För det är så självklart. SJÄLVKLART.

Hade jag varit kvar i samma slentrian som för några månader sen, hade ingen hämtat mig. Jag hade fått stanna i Växjö, för att läkaren verkligen ville det. Då hade jag inte kunnat göra den dealen jag gjorde i lördags.


Jag tackar även Emma, Emma min älskade ängel. Som följde med mig i ambulans, stannade med mig på sjukhuset. höll mig i handen när smärtan var som värst, skrattade och skojjade med mig.

Jag tackar hela fotbollslaget för det enorma stöd jag fick. Att ni fanns där, stod med mig. Det är guld värt tjejer.
Gänget som var i Växjö 09, glömmer jag aldrig. Jag Älskar er TOK mycket av hela mitt hjärta.


Nu ska jag återhämta mig. Med mina vänner. Kryckorna är mina stöttepelare. Jobbet kommer jag bli av med.
Men mest av allt, vill jag nu, komma igång till DM den 6 december. Som ser nästintill omöjligt ut.
Mina muskler i hela skenbenet är krossade, detta kommer ta tid. :'(

Och morfinet gör mig dum i huvudet. Jag vill inte.


TACK ALLA ÄN EN GÅNG.  Jag överlever inte utan er kärlek.