ahapp, hemma och trött. Tobias ska alldeles strax till jobbet, så jag ville inte väcka honom. Så här sitter jag.

Men snart är han dock illa tvungen att gå upp. Då ska jag somna, för att senare stiga upp för skolan.

Ikväll är jag laddad som attan, fick ett trevligt telefonsamtal i måndags. Vi får väl se hur det slutar !





Tiden läker inga sår. Det kommer alltid göra lika ont.
Saknaden är gigantisk efter dig Morfar.