Jag har aldrig varit med om något värre...

Vid lite över 5, vaknar jag av att jag gråter i sömnen och Nellie står och slickar bort mina tårar på kinderna.
Försöker resa på mig och försöka inse vad som är fel. DET GÅR INTE ATT RÖRA PÅ SIG.
Det kändes som om hela axlen var ur led, huvudet skulle sprängas.
Men det är nog inte farligare än att jag klämt 211 nerver eller något liknande. Jag kan inte lyfta hela höger armen. Katastrof !
Kan inte uppsöka massör, för jag har ju försökt räkna mina muskelknutor själv i ryggen, och där är ungefär 6-7 stycken...
jag är förkyld och då får man ej masseras. Men Emmy, min stjärna, ska iaf ge sig på min axel. Denna värken kan jag absolut inte leva med.  Det är rent förjävligt. Men nu har jag levt på kycklig i två dagar ! hoppas om en vecka att kunna känna skillnad i leder. !

Soffan väntar.
Puss !